Ja, alltså. För er som undgått det ska jag bli morbror i maj. Jag brukar få frågan "hur känns det?", och jag brukar kolla på den som ställde spörsmålet och tänka: "Va?". Men, nu bör jag jag inse att det kommer närmare och närmare. Och det känns naturligtvis underbart!

På vägen hem i dag var jag och Emme och handlade på ICA. Som vanligt (?) fjantade jag mig inne i affären och frågade Emme: "När fan ska man bli mogen? Jag är 21 år och beter mig som en barnunge!". Nåja, jag kan uppenbarligen bete mig rätt vid rätt tillfällen. Men just det här att bli morbror kommer kännas väldigt speciellt. Förvisso har jag varit lite plast-farbror till min styvbrors barn, men det här blir naturligtvis ännu närmre. Det kanske är ett steg i rätt riktning att börja inse att; nu tar vuxenlivet fart på allvar. Visserligen är det inte jag själv som ska ha barn - det dröjer länge till - men som morbror har man ju ett stort ansvar. Det kan jag inte minst själv känna igen från morbror, moster och farbror. Alltid redo, och alltid närvarande på något sätt.

Så när det i maj pluppar ut en unge, oavsett hockeyspelare eller cyklist, så blir det på något sätt en underbar känsla :-). Det är ännu en sak som förgyller det här underbara livet jag lever just nu! (till skillnad från Rögle)

Lycka till, B och B önskar A från ABB. :)